Mamma frågade mig idag om allt verkligen var bra och att jag mådde 100 igen efter allt. Trodde jag var ärlig när jag svarade ja, men tydligen inte. Önskar de kunde sluta, de onda som har etsat sig fast i kroppen och vägrar flytta på sig.
Tur att det alltid finns folk som lyser upp och finns med ett öra att lyssna eller en hand att hålla. Önskar att jag kunde visa hur mycket ni gör för andra som inte orkar.
Nu till något mer skoj! Underbar bastukväll med tjejorna i går, Eukalyptus och värme gjorde susen för stela leder, seg förkylning och torr sommarhud. Känner mig som en ny människa!
Nu orkar jag med en vecka med läger och hamburgare till 250 hungriga ungar!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar