Angående lördagens eskapader har jag funderat lite på hjärtat. Alla säger att "hjärtat är bara en muskel, den känner ingenting, det är hjärnan till för" Jag håller inte med. Jag menar, vem har inte känt hjärtat ta ett extra skutt när man tänker på någon speciell, eller hur hjärtat värker när man tänker på någon man saknar. Jag är övertygad om att det är i hjärtat som själen sitter, de som gör oss till den vi är, våra sorger och glädjeämnen..
Det finns faktiskt folk som dött av brustet hjärta..
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar