Göteborg, tack och bus!

Jag måste bara be att få tacka alla som står ut med mina humörsvängningar. Ni förstår inte vad det betyder! Jag kan ibland känna mig som en väldigt urvriden disktrasa, slängd i ett hörn någonstans och det finns ingen som bryr sig, men ack så fel man kan ha. Det finns alltid någon vänlig själ som orkar sträcka sig efter mig och skölja ur mig med varmt vatten och hänga mig över kranen. Tack!

Något annat jag vill tacka för är den underbart roliga helgen i Göteborg och alla gamla goa VP:are som samlades runt Jenny och Christines bord och pratade minnen! Saknar allt gymnasiet ibland. Vi busade även vidare till Gasquen för lite party och trevligt sällskap.. Eller vad säger du Sofie?! ^^

Mit sista tack för den här gången går till min hjärna som den sista tiden inte alls stökar till de för mig.. Hoppas det varar!

Kram