The Avengers

Har nog aldrig tillägnat något ett eget inlägg. Men någon gång ska ju vara den första.

Jag har varit och sett The Avengers på bio idag. Bättre film får man ju leta efter!! Massa snygga människor i trikåer, lite lagom med kärlek och massa action!
Finns det något som griper tag i en så som filmer på bio kan göra. Man blir ju som ett med bioduken. Helst skulle man väl vilja krypa igenom duken och in i filmen med allt vad de skulle innebära. Chris Evans rumpa!! Mer behöver inte sägas. Eller Chris Hemsworths ögon.. Jösses!

Om jag levde då och inte nu skulle jag vara begraven i serietiningar. Det här med hjältar och hjältinnor ger mig bubblor i magen och pirr i knäna. Kanske finns de, kanske inte. Har man bara lite fantasi så finns allt och ingenting är omöjligt.

Önskar ibland att det var på riktigt.. Även mina drömmar. Då skulle jag inte vara ensam.. 

Kram

Kringlor och krokar

Kom på att jag faktiskt har en blogg så jag tänkte att ett inlägg var på sin plats.

Funderar lite på de där med möten.. Inte möten som personalmöte kl 15.30 glöm inte anteckningsblock, kalender och kallt kaffe. Utan möten som förändrar.. möten med nya personer som inspirerar.. möten med nya platser som får det att killas i magen. Men framför all nya människor och nya livshistorier!
Det är roligt att prata med någon från samma stad, för är man som jag från en småstad brukar det ofta leda till att man har gemensamma bekanta, gått på samma skola, eller ännu mer specifikt för just mig, haft någon av mina föräldrar som lärare (mindre roligt att diskutera). Men är man från olika städer blir det ännu mer intressant. Då får man massor med spännande anekdoter och små glimtar in i någon annans liv, och hur den har, på krokiga vägar hamnat just vid ditt bord med drinken i handen eller bredvid dig på tåget mellan Göteborg och ingenstans.

Sen måste jag, nu när jag pratar om personer även flika in och tacka mina alldeles underbara vänner som står ut med mig.. Som inte kastar av mig från bussen fast jag inte kan hålla huvudet i styr eller låter mig sova på soffan när det blir natt och jag inte kommer hem. Men mest av allt för att ni finns och orkar lyssna på mina problem som är mikroskopiska men ändå kräver en hel eftermiddag i soffan.

"Great friends are hard to find, difficult to leave and impossible to forget"

Kram

(Blir lite sentimental när jag är sjuk har jag upptäckt)